Ligger i sängen och kan inte sluta gråta. Det har varit en hemsk dag. Kanten på mitt täcke blir blötare och blötare men det finns inget jag kan göra. Min älskade följeslagare sedan 11 år tillbaka har gått ur tiden. Varför? Vad skulle det vara bra för? Vår älskade katt och familjemedlem är borta för alltid och jag kan inte förstå det.
Aldrig mer kommer jag få se honom.
Aldrig mer kommer han jävlas med hunden.
Aldrig mer kommer jag vakna mitt i natten av att han tar upp halva sängen.
Aldrig mer kommer han säga hejdå när jag släpper ut honom genom dörren.
Aldrig mer kommer jag få se honom köra ner huvet så långt i matskålen att den svämmar över.
Aldrig mer kommer han sitta i köksfönstret under VARENDA måltid och vilja bli insläppt, för att fem minuter senare gå ut igen.
Aldrig mer kommer han ligga i mitt knä.
Aldrig mer kommer han mjaua för att få den uppmärksamhet han så väl förtjänade.
Aldrig mer kommer jag få höra honom spinna.
Aldrig mer kommer han komma till mig när jag ropar efter honom i dörren.
Aldrig mer kommer jag älska en katt så som jag älskade Kotten. Vi hade ett väldigt speciellt band till varandra som jag aldrig kommer glömma. Han var mer än ett husdjur för mig, och nu är han borta för alltid- bara sådär.

Jag är helt säker på att det finns något efter döden, och jag hoppas du får det bra. Du och Trampas.